Vi har sammanställt en artikel över de vanligaste tygmaterialen under Vikingatid och tidig medeltid i norra Europa. Vanligast förekommande var tyg av ylle och linne, men även tyger av tex hampa, nässlor och siden förekommer. Bomullen börjar leta sig från Indien till Europa under den sena medeltiden.
Ylle
Absolut vanligast, för alla typer av plagg. Ylle fanns och finns i många olika kvaliteér allt från hårt valkad tjock ofärgad vadmal till fina, importerade sorter som kunde komma långt ifrån. Tyghandeln var under perioden mycket utbredd och tex har man i Birka hittat svarta kamgarnstyger ifrån Syrien.
Eftersom man hade inhemsk och lokal produktion av ull så blev också de enklare tygerna någorlunda billiga och tillgängliga för allmänheten.
Att väva kläde är en teknik som är känd sen 700-talet från Nederländerna och spreds till Frankrike, Tyskland och England som under 1400-talet blev den internationellt största producenten av kläde. Under medeltiden var kläde en av Europas viktigaste handelsvaror. Städerna i Flandern (nu Belgien och Nederländerna) blev rika på kläde gjort av engelsk ull.
Man vävde oftast tuskaft men även andra vävtekniker tex kypert; Spetskypert (fiskbensmönster), Hundtand (pepita), diamantkypert etc
Lin
Linne användes för tunnare underkläder som tunikor, skjortor, särkar och brokor. Oftast hölls dessa plagg ofärgade, eftersom det inte var meningen att de skulle synas. Användandet av lin i kläder sträcker sig lika långt tillbaka som vår civilisation. Man har bla. hittat färgad lintråd i Georgien som är 36000 år gamla. Men fynd som är 8000 år finns också ifrån sjöar i Schweiz. I den Egyptiska kulturen värderades linnet högt och man svepte sina mumier i det.
Linets egenskaper gör att det är perfekt till underplagg. Det absorberar och avger fukt otroligt snabbt, därför känner du dig alltid sval i linnekläder. Det klistrar sig inte mot kroppen utan man känner dess svala yta när man rör på sig. Linnetyg är väldigt slitstarkt framför allt i de ofärgade sorterna.
Andra material
Andra material som användes för att göra tyg av, var tex hampa och nässla som båda ger ganska grova tyger. Framförallt användes hampan till underplagg av de lägre samhällsskikten. Arkeologiska fynd visar att hampa odlas i Jämtland under 200- och 300-talet.
Under tidig medeltid odlas hampa i Mälardalen, Dalarna och på Gotland för att utvinna fibern till rep, säckar, sängkläder och särkar med mera.
Under 1100- och 1200-talet uppräknas i Västmannalagen och Östgötalagen lin, hampa, bönor, ärter, vete och råg som de sex viktigaste grödorna i Sverige. Senare omtalas hampa som basgröda även i Upplandslagen. Nässeltyg (tuskaft) som bla hittats i Voldtafte, Danmark härstammande från yngre bronsåldern!
Bomull hade väldigt liten betydelse, men förekom säkert under vikingatid och tidig medeltid dock var det mycket ovanligt. Under senare medeltiden växte dess användning och bla i i Manchester har bomullstyg vävts av importerad bomull sen 1350-talet. Den första bomullen importerades från Indien.
Siden var mycket dyrt och exklusivt. Användadet var endast förunnat ett fåtal som hade råd. Handeln gick från de bysantiska rikena, arab-länderna och Italien. Till att börja med från Kina på sidenvägen, men Venetianska köpmän uppmuntrade silkesodlare att slå sig ner i Italien och det blev en betydande tillverkning.
Den här artikeln är framställd ifrån många källor, en del från Wikipedia och en del från D. Rushwarths utmärkta böcker. Om det finns fakta som inte stämmer i artikeln så meddela oss så vi kan korrigera. Finns det fakta som saknas i artikeln eller du känner att du gärna kan bidra så tveka inte på att kontaka oss.